I den här lilla boken förmedlar Leo Buscaglia (1924-1998) sina tankar om meningen med livet och döden i en genialisk metafor. På lönnlövet Fredriks träd växer många löv. Alla är olika och alla bidrar de till varandras liv och interagerar med varandra. Det kloka lövet Daniel fömedlar sin visdom och hjälper Fredrik att sätta ord på frågor och funderingar. När det blir höst faller löven ett efter ett på olika sätt, liksom människor accepterar döden på olika sätt, men Fredrik vägrar i det längsta. Brun och uttorkad släpper han så slutligen taget. Då upptäcker han att det inte alls gör ont. Istället är han nu i början av något nytt och underbart som han visserligen bara indirekt får del i men som han varit en del av att skapa. Boken riktar sig till både barn och vuxna och kan vara en god hjälp när någon närstående gått bort. De fotografiska bilderna fångar bokens magi mycket bra.

Mia Mårtensson, BTJ

När hösten närmar sig och lövet Fredrik står inför frågorna om livets mening, får han möta djupaste medkänsla av ett annat löv, Daniel. Daniel talar om för Fredrik att det finns något som är starkare än trädet där de hör hemma, och att det är själva livet. Livet kommer ständigt tillbaka och man vet inte som enskilt löv hur man bidrar till det. Dagen innan snön kommer släpper Daniel taget, faller lugnt och stilla till marken och lämnar Fredrik ensam kvar. Dagen efter faller också han, och under fallet ser han hela trädet och känner stolthet för att han fått vara en del av det. Sagan om Lövet Fredrik får tårarna att rinna. Med sitt vackra, stillsamma språk förmedlar Buscaglia den stora sanningen om att livet är det som pågår just nu. Trots, eller tack vare, sitt allvar kan boken läsas tillsammans med barn som har stora frågor om livet.

Anna Sjöstrand, BTJ